En dröm som blivit verklighet..

Jag körde som en Gud och tänka sig att jag hittade till Karolinska. Besöket gick bra, träffade barnmorskan hon pratade en massa och sen undersökte hon mig, Adam sprang då runt och lekte med plasthandskar och glidmedel flaskan så att sitta där var lite obehagligt, gick inte att slappna av. När hon tittade där i då ser hon en cysta men säger att det är vanligt när man äter mini piller. Jag tänkte väl inte mer på det förrän jag kom hem. Frågar då David om han vet vad en cysta är och han babblade men vi inte exakt. Då tog jag och googlade och hittade ett inlägg på 1177.se. Jag kan sända att efter att ha läst den så tänker jag kolla på så att det är en vanlig cysta eftersom jag har haft mycket ont i magen, mensvärkar som aldrig förr och molande känsla men också andra symptom. Kan inte skada att kolla upp det. Nu har jag slutat med mini piller för de har inte gjort mig rättvisa, jag har haft mkt ont på olika ställen på kroppen och trött hela tiden tydligen så är det några av de biverkningar man får av cerazette. Så jag provar att ta bort de och se hur jag känner mig. Får prova mig till ett annat preventivmedel helt enkelt.Tillbaka till läkarbesöket... Så ser jag fram emot sommaren då allt det här börjar, ska bli godkänd först. David får följa med när de ska visa hur man tar sprutorna, så får han göra det åt mig.

Är lite nervös inför besöket på Fertilitetsenheten i Huddinge i o m att det var länge sen jag gjorde en gynundersökning vilket jag upplever är obehagliga, känns som att man blottar för hela världen hehe.Är dock mest nervös över resan dit. Det är första gången jag kör själv till Stockholm och är rädd att tappa bort mig och komma försent. Men också det noggranna planeringen i om att Adam ska med, så mat ska stämma in och tiden är 13 vilket är mitt i hans sovvila.Men gps: en är redo och hoppas den jäveln leder mig rätt ,har bytt så att det är en man som pratar, jag blir irriterad på kvinnan som säger "kör vänster"' "nu sväng höger"....Men jag uppdaterar om besökte t imorgon :) och resan för den delen haha!Adam kan bygga ett torn med duplo bitar, är riktigt stolt.. Och köket ska stängas igen,för Adam och Anton är där konstant och klättra upp på stolar, bänkar t o m leklådorna och pillar på spisen och Anton tar en massa mat och godis... Visst, väldigt initiativ rika barn, men livsfarlig i de situationer då jag t,ex är på toa och en unge hinner ta sig upp och rör om kastrullen och leker kock medan mitt hjärta slår hysterisk och tänker alla möjliga situationer. Så grind eftersöks.Nu ska jag joina mina barn och sova gott, pappa är på träning så han kommer hem sent.Kram / Julia

Har varit så trött på senaste så igår bestämde jag mig för att prova att ta järntabletter. Det gick bra, lite illamående. Idag däremot har jag magknip och lös i magen och illamående, men jag tog en ändå. Så frågan är om tabletterna spökar eller om jag börja bli magsjuk?! Min kropp har svårt att ta upp järn, har provat alla sätt. Det enda som hjälpt mig är att få järn i drop form.

På torsdag åker jag in till Karolinska i Sthlm för en gynekologisk undersökning samt träffa en kurator. Jag ska nämligen bli äggdonator :) Men det blir en engångsgrej. Är väldig nervös över förloppet, tydligen måste man insulera själv i ca 2 veckor, vart på kroppen vet jag inte riktigt.

Det började med att jag såg en tidningsartikel på VLT om äggdonationer och att det var ont om äggdonatorer. Jag kände med de paren som vill och försökt få i barn i många år och hittat ett sett där de får uppleva en graviditet. Jag vill ge någon annan den känslan jag fått uppleva med mina två friska barn, en härlig obeskrivlig känsla.

Så jag rignde till Karolinska och tog reda på information.

Det finns så mycket vi kan göra för världen <3

Har tagit lite avstånd från bloggandet och mycket har hänt.Mannen vart arbetslös i mars så jag fick återgå till arbetet snarast eftersom jag är anställd. Kändes inget kul och jobbigt då jag var sjukskriven pga en svår foglossning i nästan 6månader. Men nu är det lugnt och David fick äntligen vara hemma pappa vilket han längtat efter i många år men har inte haft möjlighet då han tjänat högre lön. Men snart tar jag ut lite mer föräldraledighet medan mannen börjar studera ,känns så mysigt att få umgås med barnen. Känns som att Maine hinner när man jobbar och har möten hit och dit.Adam kan gå och han är överallt och lite till. Han var väldig tidigt redan vid 8månader tog han sina första steg men när han fyllde sina 9månadeer tog stegen över krypandet och nu får vi inte stopp på killen. vi var inte beredda på detta och förväntade oss att han skulle börja samma ålder som Anton. Men han är så stor och tar efter storebror. De är så lika på alla sett men med egna personligheter, de är djävulens söner haha. Han går runt och ropar ma ma ma ma och ibland blir det mamma så jag är lycklig.Orkar inte mer nu...Kram Julia

Vi har kommit fram till att sonen är inte en Arvid... Så synd när man ändå tänkt det sen han låg i magen... Men jag känner inte att han är det så vi funderar vidare på hans förnamn, men Yoda och Ignacio är bestämda... vi har några dar på oss när han fått sitt personnummer =)

Anton var en Anton från början.. Vi trodde vi skulle få samma tur denna gång!

Välkommen till våran värld ARVID IGNACIO YODA!

3126 gram och 50 cm lång på västerås förlossningsavdelning klockan 18.45 den 9/2-2011!

Igår kom vi hem från BB. Allt var bra med Arvid och allt gick riktigt fort.

Jag kom in med 3-5minuters mellan värkarna ca 14.30,då var jag öppen 3 cm. 2timmar senare var jag öppen 6cm,då bestämde de för att spräcka hinnan och sedan ville de att jag skulle försöka kissa, men det kom inget och jag hade ont. Så in med katetter och de kände igen för det tryckte på och då var jag öppen 10cm så det var bara att krysta vid nästa värk.... några minuter senare kom Arvid, knappt nå blod eller så jätte kladdig(enligt david) och tydligen så sprejade det fostervatten mot david haha! I chock var jag och den höll sig längeeee... tog typ 4 timmar från det att jag kom in tills d att de sydde ihop mig...Vi som skulle ut o ta en promenad o jag som ville övningsköra haha ..jag är glad att vi kom in i rättans tid helt enkelt,,, och Epiduralen var ännu en gång min räddare samt lustgasen funkade och gjorde mig lite groggy..det bästa av allt är att jag var med redan från början och minns allt till skillnad som med Anton då jag höll inte koll på nått.. Skit häftigt iaf ... men painful..

nu haar man ont överallt men det får man ta..en liten Anton som älskar sin lillebror och ska hela tiden pussa och hålla i han(vilket han är skit duktig på)men självfallet så dyker även lite svartsjuka upp..vi har inte kommit in i Arvids rutiner än så d kommer att ta ett tag innan allt går vägen.. Men han är 1 ½dag gammal så det är inte så konstigt att vi mår som vi gör.

nu ska jag vila och lufta tuttarna haha ;)

Tack allihopa för gratulationer och vackra blommor

(mer detaljerad om förlssningen när jag får hem förlossningsjournalen)

Jag har fått sömn, gick och la mig efter Sofias änglar. Vaknade t o fr med ont. Klockan 4 började jag få sammandragningar och de gjorde ont så jag förskote somna om men det gick bra i 10 minuter och så fortsatte det till 5 sen gav jag upp och bestämde mig för att börja klocka värkar och gå upp och fixa gröt. Det är en 10-14 mellan varje värk och håller sig i lite mer än 1 minut. Så vi får se om det blir att åka in... senare...

Men det är helt underbart att ha laddat ner värkApps till mobilen, bara att trycka på knappen när värken börjar och slutar.

http://www.varktimer.se/

Nu ska jag fixa det sista och kolla med barnvakt åt Anton för mammsen kan inte idag